torsdag 9 februari 2017

Dåligt med uppdateringar

Hemsidan är något som kommer alltmer i skymundan då det är smidigare att uppdatera på Facebook med bilder och filmer. 

Här är en länk för er som inte har Facebook. Man ska kunna se allt utan själv gå med i Facebook. 



På bild Eriksjakts Aska som tar ett excellent! 

måndag 21 november 2016

På jakt med Tove

Igår va Tove med på jakt. Vi smög på ståndskall och va inne på 60-70m. Ko och två kalvar som precis klev över gränsen men vi tyckte det var mycket spännande båda två! 

torsdag 17 november 2016

söndag 6 november 2016

Jämtland november

I helgen har jag varit i Jämtland och jagat. Miliita är skendräktig och har i princip varit helt ointresserad fram tills hon gått över nåt färskt spår. Snöat har det gjort med och älgarna har knappt rört sig så det har varit lite spår. Torsdag och fredag hade vi ingen skällning alls med någon av hundarna. Igår var det bättre då både Fredriks Oia och Miliita skällde ordentligt. Oia skällde ko kalv och en 20+. Miliita skällde ko och kalv och kalven kom vi tillslut åt efter 6h skällning. Jag försökte gå på två gånger men kom inte åt och det blev Ingemar som fick skjuta tillslut. Det vart klättrande över åberget två gånger utan lön för mödan för min del. Men det är skoj ändå när det inte är för lätt! 







onsdag 26 oktober 2016

Unghundsmästerkskap för Aska

Årets finalister till Sydsvenska älghundklubbens unghundsmästetskap. Grattis Rickard och Eriksjakts Aska samt övriga finalister! Som första reserv har Björkstammens Akleja och Joakim Salomonsson placerat sig. Akleja är efter Öb.

Älgjakten Smörvik 2016

I älgskötselområdet där Smörvik ingår ska älgstammen va riktig låg, 5,1/1000ha. Det stämmer inte på Smörviks marker men är ändå det vi får förhålla oss till när det gäller avskjutningen. Årets tilldelning på 2300ha var 1 vuxen och två kalvar. Onsdagen började bra och Anders fick skjuta en kviga åt Miliita efter ett riktigt bra arbete. Även en kalv sköts i samma såt där vi hade inte mindre än 7 älgar inne. En kalv återstår men den tar vi senare när enkelkalvar är lovliga. Dessa är det gott om. Miliita skällde ko och kalv hela torsdagen 09-19 och Urbans Ernst skällde en annan ko och kalv nästan lika länge.

måndag 10 oktober 2016

Älgjakten Vederyd 2016

Idag gjorde vi nästan klart älgjakten på Vederyd. Premiär och vi hade 1+1att jaga efter. Vi bestämde själva att vi skulle spara hondjur och skjuta en större tjur. Jag själv stukade foten på morgonen så David fick gå första släppet med Miliita. Tog en liten stund men efter en halvtimma var det upptag och ståndskall. Halva gänget satt bra till och hade det spännande. David kunde snart komma in på ståndet men då det var en kviga/kalvlös ko så fick hon klara sig. Tur va det för i andra såten fick Simons karelartik tag i en tjur. Efter upptaget vart det gångstånd ner mot David men strax innanför honom vände och gick tillbaka till Simon som kunde skjuta en fin 9-taggare! Simon skojade att hon var en vallhund och det stämmer ju åtminstone till färgen. Grattis Simon till din fina tjur :-) 

Då vi bara får skjuta dubbelkalv så skjuter vi på den jakten lite. Det känns som det kan bli många upptag innan vi får tag i ett sånt ekipage. 

Så är det någon som behöver hjälp med hund i veckan så hör gärna av er. Miliita är sugen och husse likaså. 0734247170

Sörombäckens Nilla

Igår var jag och Jonas uppe i Äppelbo och hämtade hem en tik från Sörombäcken. Nilla som hon heter är efter deras Julia (kv 7/8) som från linjen Greta(kv 9/9) - Barka(kv 6/10) - Rista(kv 6/10). Barka är efter Rista och Holmsjöns  Talo. Talo är även farfar till Balder genom sonen boråsens Gibson. Även pansartorpets rista kommer igen på båda sidor då hon finns med i Balders linjer längre tillbaka. 

Härstamningen känns väldigt intressant då det är ännu fler bra hundar bakåt och nu är det upp till mig att förvalta ämnet jag fått. 

Tack Peter för förtroendet! 



lördag 4 juni 2016

Tjur(iga)hunden



Jag har blivit utmanad av Tomas Högström att i fem dagar lägga ut bild på en hund och till den en liten historia. Samtidigt ska jag nominera en person varje dag att göra detsamma. Jag har inte haft så många hundar och då min Öb fick vandra vidare för några veckor sen så är risken stor att han hamnar i centrum vid mer än ett tillfälle. Istället för att skriva om en hund per dag så skriver jag om ett eller några jakttillfällen ihop med en hund varje dag. Jag har dessutom en förmåga att skriva långa texter så det här får bli för er som har några minuter över och orkar läsa! 

Idag tänkte jag skriva lite om Miliita. Som alla vet har de flesta hundar svagheter. Miliitas 1:a svaghet ligger väl i moment 13, lydnad. I början av hennes karriär och framförallt på proven så fanns det en tendens av lydnad och jag trodde i min enfald att jag nog skulle lyckas få en hund till i stil med ÖB. Hennes 2:a svaghet är väl moment 3, sök. Detta hänger nog ihop med en gnutta osäkerhet då hon vill ha koll på vart hon har mig. Jag tycker jag jagat in henne på ett vettigt sätt men antagligen gjorde jag något fel då jag tror att det mer har att göra med injagningen än det genetiska arvet. 

Som väl är så glöms svaghet 2 bort när svaghet 1 tar vid. När hon får vittring så är jag nog den hon bryr sig minst om. Minst sagt! 

Miliita va lite trög första säsongen men inför höst nummer två så var det som någon programmerat om
hjärnan på henne. Det bara vände. Första jaktveckan tog hon upp en kviga som gick sakta gångstånd och blev skjuten efter en knapp timma av en passkytt. Senare i veckan så tog hon upp en större kviga(läs kalvlös ko) som stod fast i upptaget. Den gången vart det lite jojo beteende då hon besökte mig två gånger under den timman det tog innan älgen låg så död den kan bli efter ett sämre och ett något bättre skott. Ytterligare några dagar senare tog hon upp en större tjur på en jakt jag var bjuden till. Naturligtvis stod det på grannmarken och jag har för mig det tog nånstans runt 5-6h innan jag fick tag i henne. Nu var beteendet borta när det gällde att besöka husse. 

Ytterligare ett par veckor senare så gick jag och samma Gösta som omskrevs igår med Miliita en dag. Vi hade helgen innan sett en större tjur på marken men tänkte att det var nog enda chansen vi hade att få tag i en sån. Efter en kopp kaffe tog jag upp pejlen och kollade av läget. Det visade sig att det var fast ståndskall knappt 2km bort. Utöver hennes svagheter så har hon många starka sidor varav en är att nypa fast älgarna i upptaget. Just där det stod nu,i en gles tallungskog precis bredvid en å, har jag aldrig innan haft ståndskall då älgarna i regel brukar kliva över ån i hopp om att bli av med hunden. Hade det varit ÖB den här gången så hade älgen inte lyckats skaka av sig hunden men däremot räddat sig genom att andra sidan ån tillhör grannmarken. Nu när det var Miliita så hade den manövern räddat livet på älgen då Miliita är totalt livrädd för vatten och aldrig följt efter. Hur som helst så drygt två timmar senare var jag på väg hem efter fyrhjuling för att kunna dra fram tiotaggaren och köra den till slakteriet. 

Efter detta så har det skjutits ett gäng tjurar åt Miliita, både större och mindre och i vissa fall jättestora som ni ska få höra om lite längre ner i texten. 

Innan dess måste jag nämna någon om Miliitas envishet och hur jag försökt få den till att lugna sig. Det ville sig inte bättre vid ett tillfälle än att jag efter många timmars älgarbete och en stöt lyckades komma mellan älgarna och tiken. Jag tänkte att om jag låter bli att skjuta älgen så kanske hon förstår att det inte hjälper att hålla i för länge. Jag stod på
löpan och kunde i princip ta i henne men det var lögn. Hon visade tydligt att hon fullständigt skiter i mig och fortsatte efter älgarna. Efter ytterligare en timma sköt jag ena älgen för henne på gångstånd. 

Jag försökte med samma procedur en vecka senare men även då slutade det hela med en död älg och sen dess har jag givetvis aldrig kunnat ta henne. Ungefär en gång per år lyckas jag kalla av henne genom att locka som en älg. Men även det genomskådar hon vid andra tillfället. 

Jag håller på med en del eftersök och då Miliita inte gillar att skälla älg i mörker så valde jag att ta henne vid ett tillfälle nu i höstas då jag skulle upp tidigt dagen efter. Jag tänkte att hon går nog få håll i när det är mörkt ute och släppte henne därför efter lite spårning runt nio på kvällen. Älgen visade sig vara frisk. Miliita fick jag håll i halv fem på morgonen och efter det har hon inga större problem att fortsätta skälla även fast det blivit mörkt. Som väl är så brukar hon va ganska medgörlig efter nån timma i kolsvarta natten. 

Nu till den jättestora tjuren jag fick skjuta åt henne. Det var i höstas som hon gick ur såten vi skulle jaga och ställde en älg i såten bredvid. Då jag kom in på ståndskallet så stod älgen bakom en gran och om det var grenar eller annat vet jag inte men jag fick bestämt för mig att det var den större tjur som jag fått bild på via åtelkameran en vecka tidigare. Då övriga laget hann fika färdigt medan jag smög så började de höra av sig och undrade hur det går. Jag skickade ett sms om att jag smyger så vackert och att älgen är stor, nånstans runt 14 taggar. Efter ett tag va iaf tjuren skickat därhän och snart kom draghjälp till plats. En efter en så gratulerade de mig lite ironiskt till den jättestora tjuren som krympt något efter att ha klivit fram från granen. Den visade sig bara ha sex taggar, alltså mindre än hälften av vad jag informerat om.

Den gången skickade jag sms till Hans Ekström om den stora tjuren. Den här gången vill jag skicka nomineringen vidare till honom att under fem dagar lägga ut en bild på en hund ihop med en historia och samtidigt nominera fem nya personer att göra detsamma!

fredag 3 juni 2016

JAKTprov med ÖB


 
Jag har blivit utmanad av Tomas Högström att i fem dagar lägga ut bild på en hund och till den en liten historia. Samtidigt ska jag nominera en person varje dag att göra detsamma. Jag har inte haft så många hundar och då min Öb fick vandra vidare för några veckor sen så är risken stor att han hamnar i centrum vid mer än ett tillfälle. Jag har dessutom en förmåga att skriva långa texter så det här får bli för er som har några minuter över och orkar läsa!

Att jag skrev jaktprov på det sätt jag gjorde i rubriken får sin förklaring i att ett jaktprov faktiskt kan övergå i jakt när provet är klart. Så gjorde det en gång 2009 då jag startade ÖB på prov. Vi träffades tidigt en morgon domaren, jag och en kompis som följde med. ÖB fick komma lös och snart var det upptag. Allt förlöpte väl och snart vart det fast ståndskall på ko och kalv. Kalven var ju för vår del en lovlig älg att skjuta och redan då, vid första skottillfället, så målade jag upp ett scenario om att innan vi åker hem så ska den hänga i galgen. Bössan låg redo i bilen. Efter 90 minuter gjorde domaren, i mina ögon, en alldeles för hård stöt och det gick loss. Efter ett par tre kilometer stod det åter fast och vi följde med. Lagom att vi hunnit promenera dit så hade det stått en knapp timma. En lyckad inkallning givetvis med efterföljande stöt. Den här gången något snällare och det vart snart omställning. Ytterligare en styv halvtimma med efterföljande inkallning och stöt. Vid nästa tillfälle struntade vi i inkallningen. ÖB kom till oss ändå och vi bättrade på poängen i momentet samarbete. Näst stöt blev en rejäl en och älgarna bestämde sig nu för att lägga benen på ryggen för gott. Efter en dryg halvtimma så var ÖB tillbaka hos oss där vi väntade.

En halvtimma återstod av provet och då vi inte kunde koppla innan provtidens slut så fick han gå lös på väg tillbaka mot bilen som stod ett par kilometer från oss. Han var rätt trött och sliten och gick lugnt vid vår sida och jag grämde mig lite över att chansen på kalven försvunnit. Ett tu tre så höjer han huvudet, vänder sig och säger morsning korsning innan han åter drar iväg. Med en kvart kvar av provet är det nytt upptag en kilometer ifrån oss och det står fast. När tiden är ute så är vi tillbaka vid bilarna och tackar där av domaren som åker hem. 

Nu börjar det jag egentligen skulle komma till med denna historia. Jag och Gösta Rydell var lite sugna på att jaga. Eller ja det kanske mest var jag. Ja det var nog egentligen bara jag som var sugen. Jag sa att vi går dit och tittar, är det en kalv så skjuter vi den. Nja sa Gösta och tittade på klockan som började bli mycket. Jo vi kör sa jag. Sagt och gjort tog vi oss in på ett par hundra meter och kunde över ett relativt ungt hygge konstatera att det var ingen kalv utan två tjurar. Det va de tyckte Gösta medan jag istället såg nya möjligheter då vi även hade vuxna kvar på licensen. 

Den ena var lovlig och jag föreslog med bedjande min att den tar vi. Detta var på den tiden då jag inte skjutit speciellt många älgar och då det var jag som hade bössan och Gösta filmkamera så såg jag naturligtvis min chans. Gösta tittade återigen på klockan och sa att det kan nog bli sent innan allt är klart. Jag å andra sidan började redan planera utkörning och nämnde den traktorväg som  råkade ligga bara ett tiotal meter från där älgarna stod. En lätt sak sa jag och med det började vi smyga på. In på 50 meter, ett skott och en död älg. Allt på film och so far so good. Så att säga. 

Givetvis visade det sig att traktorvägen, som egentligen var en gammal körväg för 100år sen, låg något längre in från hygget. Dessutom hade någon i samband med att hygget togs även varit duktig och dikat detsamma. Ett bra dike som fyllde sin funktion, brett och djupt. Att komma åt älgen med traktorn va helt uteslutet. 

För att göra en redan för lång historia  väldigt mycket kortare så var vi hemma runt halv tolv på natten. Detta efter att ha åkt ett gäng mil. Först för att låna en fyrhjuling och därefter för att hämta nytt batteri då vi tömde det först vid ett av alla vinschförsök. Hornkronan, som jag redan valt ut en plats åt, fick med förmån för tiden och möjligheten att komma hem samma dygn, sågas av. För att summera det hela så ska man lyssna och lära av de äldre jägarna. Redan första gången Gösta tittade på klockan så skulle jag kanske visslat ett par gånger, tagit ÖB och åkt hem. Men man lär så länge man lever. Eller? Nja, jag hade nog skjutit älgen alla dagar i veckan även om utgången var känd! Förutom två "fällehorn" fick Öb 89,5 poäng på provet och säkrade en plats till SM-kvalet året därpå! 

På klubbmästerskapet/SM-kvalet träffade jag för första gången Daniel Eliasson och tillsammans planerade vi efterkommande dags stordåd över inte bara ett glas wiskey. Nu utmanar jag honom att i fem dagar lägga ut kort på en hund och därtill skriva en liten historia och nominera fem ny personer att göra detsamma. 

Bilden är inte från just den dagen utan från i vintras då jag fick skjuta den sista älgen åt honom.

fredag 6 maj 2016

ÖB avliden

I förrgår fick jag begrava min kära Öb. Tyvärr hann jag aldrig ställa ut han som veteran eller skjuta den där sista älgen åt han som jag tänkt. Men ett som är säkert är att älgarna däroppe, de får det tufft framöver och döva lär de bli. Vila i frid min lille vän

ÖB var en hund som jag tror många har någon slags relation till. Jag tror fler älgar har fällts under fina gångstånd av passkyttar än på stånd av mig. Ofta blängde han på mig och undrade varför jag inte skjuter då jag istället knäckte en kvist lite försiktigt. Han var en lydig hund med mycket jakt. Om jag inte blåste av han så skällde han utan problem en hel dag och lite därtill. Han hade sina brister och vissa dagar var jag vansinnigt irriterad på honom. Men det glömdes givetvis bort så fort man skjutit nästa älg eller när han på annat sätt presterat på topp igen. Han var välmeriterad både på utställning och jaktprov och förhoppningsvis har han satt ett litet avtryck i framtiden genom sina 21 avkommor. 

Han var en väldigt smart hund med mycket självförtroende. Ingen satte sig på honom. En tuffing som inte var rädd för något eller blev det minsta påverkad av lite närkontakt med älgsparkar och annat.

När jag på djursjukhuset tagit beslutet att ta bort honom så fick jag en blick som är svår att beskriva. Jag tror den sa att det är okej husse. Nu kör vi, jag är redo. Hans andning gick ner och blev lugn och en stillhet lade sig i rummet.


onsdag 2 mars 2016

Eriksjakts Avicii

Avicci är röntgad med resultat A/0. Kanon. Nu är alla röntgade med bra resultat! 

onsdag 17 februari 2016

Eriksjakts Aiko

Aiko är röntgad med resultat HD B. Då han opererat armbågarna tidigare så har dessa ej röntgats. Nu återstår bara en valp men det ser ju bra ut så här långt :-)

måndag 1 februari 2016

Röntgen!

Nu är fyra valpar i kullen under Miliita och Kastor röntgade och samtliga ör friröntgade! Senast ut var ayla och för ett par veckor sen var det akela. Känns roligt! Tack ska ni ha 👍

tisdag 26 januari 2016

Aikos andra etta!

Eriksjakts Aiko har gjort det igen. Efter en provdag med lite mer kämpande, som husse skrev, så har Aiko tagit sitt andra preliminära förstapris. Fantastiskt skoj :-) Grattis Magnus, Kristina och Mums som Aiko kallas till vardags!

onsdag 20 januari 2016

Eriksjakts Aiko

Idag har Magnus startat Aiko och det slutade med ett preliminärt förstapris!! Jag är så oerhört glad för både Aikos och Magnus skull. Aiko har inte haft den lättaste vägen här i livet och har nog varit utdömd egentligen. Men med mycket slit och möda från husse och matte så har han hämtat sig så pass så Magnus har kunna jaga med honom lite grann. Stort grattis till er! :-)