lördag 4 juni 2016

Tjur(iga)hunden



Jag har blivit utmanad av Tomas Högström att i fem dagar lägga ut bild på en hund och till den en liten historia. Samtidigt ska jag nominera en person varje dag att göra detsamma. Jag har inte haft så många hundar och då min Öb fick vandra vidare för några veckor sen så är risken stor att han hamnar i centrum vid mer än ett tillfälle. Istället för att skriva om en hund per dag så skriver jag om ett eller några jakttillfällen ihop med en hund varje dag. Jag har dessutom en förmåga att skriva långa texter så det här får bli för er som har några minuter över och orkar läsa! 

Idag tänkte jag skriva lite om Miliita. Som alla vet har de flesta hundar svagheter. Miliitas 1:a svaghet ligger väl i moment 13, lydnad. I början av hennes karriär och framförallt på proven så fanns det en tendens av lydnad och jag trodde i min enfald att jag nog skulle lyckas få en hund till i stil med ÖB. Hennes 2:a svaghet är väl moment 3, sök. Detta hänger nog ihop med en gnutta osäkerhet då hon vill ha koll på vart hon har mig. Jag tycker jag jagat in henne på ett vettigt sätt men antagligen gjorde jag något fel då jag tror att det mer har att göra med injagningen än det genetiska arvet. 

Som väl är så glöms svaghet 2 bort när svaghet 1 tar vid. När hon får vittring så är jag nog den hon bryr sig minst om. Minst sagt! 

Miliita va lite trög första säsongen men inför höst nummer två så var det som någon programmerat om
hjärnan på henne. Det bara vände. Första jaktveckan tog hon upp en kviga som gick sakta gångstånd och blev skjuten efter en knapp timma av en passkytt. Senare i veckan så tog hon upp en större kviga(läs kalvlös ko) som stod fast i upptaget. Den gången vart det lite jojo beteende då hon besökte mig två gånger under den timman det tog innan älgen låg så död den kan bli efter ett sämre och ett något bättre skott. Ytterligare några dagar senare tog hon upp en större tjur på en jakt jag var bjuden till. Naturligtvis stod det på grannmarken och jag har för mig det tog nånstans runt 5-6h innan jag fick tag i henne. Nu var beteendet borta när det gällde att besöka husse. 

Ytterligare ett par veckor senare så gick jag och samma Gösta som omskrevs igår med Miliita en dag. Vi hade helgen innan sett en större tjur på marken men tänkte att det var nog enda chansen vi hade att få tag i en sån. Efter en kopp kaffe tog jag upp pejlen och kollade av läget. Det visade sig att det var fast ståndskall knappt 2km bort. Utöver hennes svagheter så har hon många starka sidor varav en är att nypa fast älgarna i upptaget. Just där det stod nu,i en gles tallungskog precis bredvid en å, har jag aldrig innan haft ståndskall då älgarna i regel brukar kliva över ån i hopp om att bli av med hunden. Hade det varit ÖB den här gången så hade älgen inte lyckats skaka av sig hunden men däremot räddat sig genom att andra sidan ån tillhör grannmarken. Nu när det var Miliita så hade den manövern räddat livet på älgen då Miliita är totalt livrädd för vatten och aldrig följt efter. Hur som helst så drygt två timmar senare var jag på väg hem efter fyrhjuling för att kunna dra fram tiotaggaren och köra den till slakteriet. 

Efter detta så har det skjutits ett gäng tjurar åt Miliita, både större och mindre och i vissa fall jättestora som ni ska få höra om lite längre ner i texten. 

Innan dess måste jag nämna någon om Miliitas envishet och hur jag försökt få den till att lugna sig. Det ville sig inte bättre vid ett tillfälle än att jag efter många timmars älgarbete och en stöt lyckades komma mellan älgarna och tiken. Jag tänkte att om jag låter bli att skjuta älgen så kanske hon förstår att det inte hjälper att hålla i för länge. Jag stod på
löpan och kunde i princip ta i henne men det var lögn. Hon visade tydligt att hon fullständigt skiter i mig och fortsatte efter älgarna. Efter ytterligare en timma sköt jag ena älgen för henne på gångstånd. 

Jag försökte med samma procedur en vecka senare men även då slutade det hela med en död älg och sen dess har jag givetvis aldrig kunnat ta henne. Ungefär en gång per år lyckas jag kalla av henne genom att locka som en älg. Men även det genomskådar hon vid andra tillfället. 

Jag håller på med en del eftersök och då Miliita inte gillar att skälla älg i mörker så valde jag att ta henne vid ett tillfälle nu i höstas då jag skulle upp tidigt dagen efter. Jag tänkte att hon går nog få håll i när det är mörkt ute och släppte henne därför efter lite spårning runt nio på kvällen. Älgen visade sig vara frisk. Miliita fick jag håll i halv fem på morgonen och efter det har hon inga större problem att fortsätta skälla även fast det blivit mörkt. Som väl är så brukar hon va ganska medgörlig efter nån timma i kolsvarta natten. 

Nu till den jättestora tjuren jag fick skjuta åt henne. Det var i höstas som hon gick ur såten vi skulle jaga och ställde en älg i såten bredvid. Då jag kom in på ståndskallet så stod älgen bakom en gran och om det var grenar eller annat vet jag inte men jag fick bestämt för mig att det var den större tjur som jag fått bild på via åtelkameran en vecka tidigare. Då övriga laget hann fika färdigt medan jag smög så började de höra av sig och undrade hur det går. Jag skickade ett sms om att jag smyger så vackert och att älgen är stor, nånstans runt 14 taggar. Efter ett tag va iaf tjuren skickat därhän och snart kom draghjälp till plats. En efter en så gratulerade de mig lite ironiskt till den jättestora tjuren som krympt något efter att ha klivit fram från granen. Den visade sig bara ha sex taggar, alltså mindre än hälften av vad jag informerat om.

Den gången skickade jag sms till Hans Ekström om den stora tjuren. Den här gången vill jag skicka nomineringen vidare till honom att under fem dagar lägga ut en bild på en hund ihop med en historia och samtidigt nominera fem nya personer att göra detsamma!

fredag 3 juni 2016

JAKTprov med ÖB


 
Jag har blivit utmanad av Tomas Högström att i fem dagar lägga ut bild på en hund och till den en liten historia. Samtidigt ska jag nominera en person varje dag att göra detsamma. Jag har inte haft så många hundar och då min Öb fick vandra vidare för några veckor sen så är risken stor att han hamnar i centrum vid mer än ett tillfälle. Jag har dessutom en förmåga att skriva långa texter så det här får bli för er som har några minuter över och orkar läsa!

Att jag skrev jaktprov på det sätt jag gjorde i rubriken får sin förklaring i att ett jaktprov faktiskt kan övergå i jakt när provet är klart. Så gjorde det en gång 2009 då jag startade ÖB på prov. Vi träffades tidigt en morgon domaren, jag och en kompis som följde med. ÖB fick komma lös och snart var det upptag. Allt förlöpte väl och snart vart det fast ståndskall på ko och kalv. Kalven var ju för vår del en lovlig älg att skjuta och redan då, vid första skottillfället, så målade jag upp ett scenario om att innan vi åker hem så ska den hänga i galgen. Bössan låg redo i bilen. Efter 90 minuter gjorde domaren, i mina ögon, en alldeles för hård stöt och det gick loss. Efter ett par tre kilometer stod det åter fast och vi följde med. Lagom att vi hunnit promenera dit så hade det stått en knapp timma. En lyckad inkallning givetvis med efterföljande stöt. Den här gången något snällare och det vart snart omställning. Ytterligare en styv halvtimma med efterföljande inkallning och stöt. Vid nästa tillfälle struntade vi i inkallningen. ÖB kom till oss ändå och vi bättrade på poängen i momentet samarbete. Näst stöt blev en rejäl en och älgarna bestämde sig nu för att lägga benen på ryggen för gott. Efter en dryg halvtimma så var ÖB tillbaka hos oss där vi väntade.

En halvtimma återstod av provet och då vi inte kunde koppla innan provtidens slut så fick han gå lös på väg tillbaka mot bilen som stod ett par kilometer från oss. Han var rätt trött och sliten och gick lugnt vid vår sida och jag grämde mig lite över att chansen på kalven försvunnit. Ett tu tre så höjer han huvudet, vänder sig och säger morsning korsning innan han åter drar iväg. Med en kvart kvar av provet är det nytt upptag en kilometer ifrån oss och det står fast. När tiden är ute så är vi tillbaka vid bilarna och tackar där av domaren som åker hem. 

Nu börjar det jag egentligen skulle komma till med denna historia. Jag och Gösta Rydell var lite sugna på att jaga. Eller ja det kanske mest var jag. Ja det var nog egentligen bara jag som var sugen. Jag sa att vi går dit och tittar, är det en kalv så skjuter vi den. Nja sa Gösta och tittade på klockan som började bli mycket. Jo vi kör sa jag. Sagt och gjort tog vi oss in på ett par hundra meter och kunde över ett relativt ungt hygge konstatera att det var ingen kalv utan två tjurar. Det va de tyckte Gösta medan jag istället såg nya möjligheter då vi även hade vuxna kvar på licensen. 

Den ena var lovlig och jag föreslog med bedjande min att den tar vi. Detta var på den tiden då jag inte skjutit speciellt många älgar och då det var jag som hade bössan och Gösta filmkamera så såg jag naturligtvis min chans. Gösta tittade återigen på klockan och sa att det kan nog bli sent innan allt är klart. Jag å andra sidan började redan planera utkörning och nämnde den traktorväg som  råkade ligga bara ett tiotal meter från där älgarna stod. En lätt sak sa jag och med det började vi smyga på. In på 50 meter, ett skott och en död älg. Allt på film och so far so good. Så att säga. 

Givetvis visade det sig att traktorvägen, som egentligen var en gammal körväg för 100år sen, låg något längre in från hygget. Dessutom hade någon i samband med att hygget togs även varit duktig och dikat detsamma. Ett bra dike som fyllde sin funktion, brett och djupt. Att komma åt älgen med traktorn va helt uteslutet. 

För att göra en redan för lång historia  väldigt mycket kortare så var vi hemma runt halv tolv på natten. Detta efter att ha åkt ett gäng mil. Först för att låna en fyrhjuling och därefter för att hämta nytt batteri då vi tömde det först vid ett av alla vinschförsök. Hornkronan, som jag redan valt ut en plats åt, fick med förmån för tiden och möjligheten att komma hem samma dygn, sågas av. För att summera det hela så ska man lyssna och lära av de äldre jägarna. Redan första gången Gösta tittade på klockan så skulle jag kanske visslat ett par gånger, tagit ÖB och åkt hem. Men man lär så länge man lever. Eller? Nja, jag hade nog skjutit älgen alla dagar i veckan även om utgången var känd! Förutom två "fällehorn" fick Öb 89,5 poäng på provet och säkrade en plats till SM-kvalet året därpå! 

På klubbmästerskapet/SM-kvalet träffade jag för första gången Daniel Eliasson och tillsammans planerade vi efterkommande dags stordåd över inte bara ett glas wiskey. Nu utmanar jag honom att i fem dagar lägga ut kort på en hund och därtill skriva en liten historia och nominera fem ny personer att göra detsamma. 

Bilden är inte från just den dagen utan från i vintras då jag fick skjuta den sista älgen åt honom.