fredag 3 juni 2016

JAKTprov med ÖB


 
Jag har blivit utmanad av Tomas Högström att i fem dagar lägga ut bild på en hund och till den en liten historia. Samtidigt ska jag nominera en person varje dag att göra detsamma. Jag har inte haft så många hundar och då min Öb fick vandra vidare för några veckor sen så är risken stor att han hamnar i centrum vid mer än ett tillfälle. Jag har dessutom en förmåga att skriva långa texter så det här får bli för er som har några minuter över och orkar läsa!

Att jag skrev jaktprov på det sätt jag gjorde i rubriken får sin förklaring i att ett jaktprov faktiskt kan övergå i jakt när provet är klart. Så gjorde det en gång 2009 då jag startade ÖB på prov. Vi träffades tidigt en morgon domaren, jag och en kompis som följde med. ÖB fick komma lös och snart var det upptag. Allt förlöpte väl och snart vart det fast ståndskall på ko och kalv. Kalven var ju för vår del en lovlig älg att skjuta och redan då, vid första skottillfället, så målade jag upp ett scenario om att innan vi åker hem så ska den hänga i galgen. Bössan låg redo i bilen. Efter 90 minuter gjorde domaren, i mina ögon, en alldeles för hård stöt och det gick loss. Efter ett par tre kilometer stod det åter fast och vi följde med. Lagom att vi hunnit promenera dit så hade det stått en knapp timma. En lyckad inkallning givetvis med efterföljande stöt. Den här gången något snällare och det vart snart omställning. Ytterligare en styv halvtimma med efterföljande inkallning och stöt. Vid nästa tillfälle struntade vi i inkallningen. ÖB kom till oss ändå och vi bättrade på poängen i momentet samarbete. Näst stöt blev en rejäl en och älgarna bestämde sig nu för att lägga benen på ryggen för gott. Efter en dryg halvtimma så var ÖB tillbaka hos oss där vi väntade.

En halvtimma återstod av provet och då vi inte kunde koppla innan provtidens slut så fick han gå lös på väg tillbaka mot bilen som stod ett par kilometer från oss. Han var rätt trött och sliten och gick lugnt vid vår sida och jag grämde mig lite över att chansen på kalven försvunnit. Ett tu tre så höjer han huvudet, vänder sig och säger morsning korsning innan han åter drar iväg. Med en kvart kvar av provet är det nytt upptag en kilometer ifrån oss och det står fast. När tiden är ute så är vi tillbaka vid bilarna och tackar där av domaren som åker hem. 

Nu börjar det jag egentligen skulle komma till med denna historia. Jag och Gösta Rydell var lite sugna på att jaga. Eller ja det kanske mest var jag. Ja det var nog egentligen bara jag som var sugen. Jag sa att vi går dit och tittar, är det en kalv så skjuter vi den. Nja sa Gösta och tittade på klockan som började bli mycket. Jo vi kör sa jag. Sagt och gjort tog vi oss in på ett par hundra meter och kunde över ett relativt ungt hygge konstatera att det var ingen kalv utan två tjurar. Det va de tyckte Gösta medan jag istället såg nya möjligheter då vi även hade vuxna kvar på licensen. 

Den ena var lovlig och jag föreslog med bedjande min att den tar vi. Detta var på den tiden då jag inte skjutit speciellt många älgar och då det var jag som hade bössan och Gösta filmkamera så såg jag naturligtvis min chans. Gösta tittade återigen på klockan och sa att det kan nog bli sent innan allt är klart. Jag å andra sidan började redan planera utkörning och nämnde den traktorväg som  råkade ligga bara ett tiotal meter från där älgarna stod. En lätt sak sa jag och med det började vi smyga på. In på 50 meter, ett skott och en död älg. Allt på film och so far so good. Så att säga. 

Givetvis visade det sig att traktorvägen, som egentligen var en gammal körväg för 100år sen, låg något längre in från hygget. Dessutom hade någon i samband med att hygget togs även varit duktig och dikat detsamma. Ett bra dike som fyllde sin funktion, brett och djupt. Att komma åt älgen med traktorn va helt uteslutet. 

För att göra en redan för lång historia  väldigt mycket kortare så var vi hemma runt halv tolv på natten. Detta efter att ha åkt ett gäng mil. Först för att låna en fyrhjuling och därefter för att hämta nytt batteri då vi tömde det först vid ett av alla vinschförsök. Hornkronan, som jag redan valt ut en plats åt, fick med förmån för tiden och möjligheten att komma hem samma dygn, sågas av. För att summera det hela så ska man lyssna och lära av de äldre jägarna. Redan första gången Gösta tittade på klockan så skulle jag kanske visslat ett par gånger, tagit ÖB och åkt hem. Men man lär så länge man lever. Eller? Nja, jag hade nog skjutit älgen alla dagar i veckan även om utgången var känd! Förutom två "fällehorn" fick Öb 89,5 poäng på provet och säkrade en plats till SM-kvalet året därpå! 

På klubbmästerskapet/SM-kvalet träffade jag för första gången Daniel Eliasson och tillsammans planerade vi efterkommande dags stordåd över inte bara ett glas wiskey. Nu utmanar jag honom att i fem dagar lägga ut kort på en hund och därtill skriva en liten historia och nominera fem ny personer att göra detsamma. 

Bilden är inte från just den dagen utan från i vintras då jag fick skjuta den sista älgen åt honom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar