lördag 4 juni 2016

Tjur(iga)hunden



Jag har blivit utmanad av Tomas Högström att i fem dagar lägga ut bild på en hund och till den en liten historia. Samtidigt ska jag nominera en person varje dag att göra detsamma. Jag har inte haft så många hundar och då min Öb fick vandra vidare för några veckor sen så är risken stor att han hamnar i centrum vid mer än ett tillfälle. Istället för att skriva om en hund per dag så skriver jag om ett eller några jakttillfällen ihop med en hund varje dag. Jag har dessutom en förmåga att skriva långa texter så det här får bli för er som har några minuter över och orkar läsa! 

Idag tänkte jag skriva lite om Miliita. Som alla vet har de flesta hundar svagheter. Miliitas 1:a svaghet ligger väl i moment 13, lydnad. I början av hennes karriär och framförallt på proven så fanns det en tendens av lydnad och jag trodde i min enfald att jag nog skulle lyckas få en hund till i stil med ÖB. Hennes 2:a svaghet är väl moment 3, sök. Detta hänger nog ihop med en gnutta osäkerhet då hon vill ha koll på vart hon har mig. Jag tycker jag jagat in henne på ett vettigt sätt men antagligen gjorde jag något fel då jag tror att det mer har att göra med injagningen än det genetiska arvet. 

Som väl är så glöms svaghet 2 bort när svaghet 1 tar vid. När hon får vittring så är jag nog den hon bryr sig minst om. Minst sagt! 

Miliita va lite trög första säsongen men inför höst nummer två så var det som någon programmerat om
hjärnan på henne. Det bara vände. Första jaktveckan tog hon upp en kviga som gick sakta gångstånd och blev skjuten efter en knapp timma av en passkytt. Senare i veckan så tog hon upp en större kviga(läs kalvlös ko) som stod fast i upptaget. Den gången vart det lite jojo beteende då hon besökte mig två gånger under den timman det tog innan älgen låg så död den kan bli efter ett sämre och ett något bättre skott. Ytterligare några dagar senare tog hon upp en större tjur på en jakt jag var bjuden till. Naturligtvis stod det på grannmarken och jag har för mig det tog nånstans runt 5-6h innan jag fick tag i henne. Nu var beteendet borta när det gällde att besöka husse. 

Ytterligare ett par veckor senare så gick jag och samma Gösta som omskrevs igår med Miliita en dag. Vi hade helgen innan sett en större tjur på marken men tänkte att det var nog enda chansen vi hade att få tag i en sån. Efter en kopp kaffe tog jag upp pejlen och kollade av läget. Det visade sig att det var fast ståndskall knappt 2km bort. Utöver hennes svagheter så har hon många starka sidor varav en är att nypa fast älgarna i upptaget. Just där det stod nu,i en gles tallungskog precis bredvid en å, har jag aldrig innan haft ståndskall då älgarna i regel brukar kliva över ån i hopp om att bli av med hunden. Hade det varit ÖB den här gången så hade älgen inte lyckats skaka av sig hunden men däremot räddat sig genom att andra sidan ån tillhör grannmarken. Nu när det var Miliita så hade den manövern räddat livet på älgen då Miliita är totalt livrädd för vatten och aldrig följt efter. Hur som helst så drygt två timmar senare var jag på väg hem efter fyrhjuling för att kunna dra fram tiotaggaren och köra den till slakteriet. 

Efter detta så har det skjutits ett gäng tjurar åt Miliita, både större och mindre och i vissa fall jättestora som ni ska få höra om lite längre ner i texten. 

Innan dess måste jag nämna någon om Miliitas envishet och hur jag försökt få den till att lugna sig. Det ville sig inte bättre vid ett tillfälle än att jag efter många timmars älgarbete och en stöt lyckades komma mellan älgarna och tiken. Jag tänkte att om jag låter bli att skjuta älgen så kanske hon förstår att det inte hjälper att hålla i för länge. Jag stod på
löpan och kunde i princip ta i henne men det var lögn. Hon visade tydligt att hon fullständigt skiter i mig och fortsatte efter älgarna. Efter ytterligare en timma sköt jag ena älgen för henne på gångstånd. 

Jag försökte med samma procedur en vecka senare men även då slutade det hela med en död älg och sen dess har jag givetvis aldrig kunnat ta henne. Ungefär en gång per år lyckas jag kalla av henne genom att locka som en älg. Men även det genomskådar hon vid andra tillfället. 

Jag håller på med en del eftersök och då Miliita inte gillar att skälla älg i mörker så valde jag att ta henne vid ett tillfälle nu i höstas då jag skulle upp tidigt dagen efter. Jag tänkte att hon går nog få håll i när det är mörkt ute och släppte henne därför efter lite spårning runt nio på kvällen. Älgen visade sig vara frisk. Miliita fick jag håll i halv fem på morgonen och efter det har hon inga större problem att fortsätta skälla även fast det blivit mörkt. Som väl är så brukar hon va ganska medgörlig efter nån timma i kolsvarta natten. 

Nu till den jättestora tjuren jag fick skjuta åt henne. Det var i höstas som hon gick ur såten vi skulle jaga och ställde en älg i såten bredvid. Då jag kom in på ståndskallet så stod älgen bakom en gran och om det var grenar eller annat vet jag inte men jag fick bestämt för mig att det var den större tjur som jag fått bild på via åtelkameran en vecka tidigare. Då övriga laget hann fika färdigt medan jag smög så började de höra av sig och undrade hur det går. Jag skickade ett sms om att jag smyger så vackert och att älgen är stor, nånstans runt 14 taggar. Efter ett tag va iaf tjuren skickat därhän och snart kom draghjälp till plats. En efter en så gratulerade de mig lite ironiskt till den jättestora tjuren som krympt något efter att ha klivit fram från granen. Den visade sig bara ha sex taggar, alltså mindre än hälften av vad jag informerat om.

Den gången skickade jag sms till Hans Ekström om den stora tjuren. Den här gången vill jag skicka nomineringen vidare till honom att under fem dagar lägga ut en bild på en hund ihop med en historia och samtidigt nominera fem nya personer att göra detsamma!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar