Jag och praktikanten Julius åkte en halvmil bort och fick där se kalven när den gick över en väg med Miliita tre meter bakom sig. Det gick fort! Men efter ytterligare ett par kilometer lugnade det ner sig och övergick i gångstånd varvat med stånd. Första bilden stod vi på ett berg och lyssnade på henne då hon skällde stånd 800m framför oss. Detta var ju såklart inte i närheten av rätt mark. Jag lät henne hålla på och åkte istället tillbaka till dammen för att äta lunch. De andra gick björnamossen och fick ut endel älgar utan att någon blev skjuten. Jonna och Tove var på besök och åt lunch med oss. Min lillebror Emanuel som jobbar som kock på en fin restaurang i stan var på plats och kockade gulaschsoppa åt oss. Den var mycket uppskattad!!
Efter lunch så hade nu Miliita börjat närma rätt mark igen. Hon hade nu gått i gångstånd med kalven ca 7-8 km och rundat en by på väg tillbaka från där vi sist hörde henne i fast stånd. Vi bestämde att köra possarp vilket innebär att vi har passkyttarna i relativ närhet av området Miliita och kalven var på väg in i.
Medan de andra jagade av Possarp hade kalven vänt 180grader och var sakta på väg ut ur marken igen. Jag hann komma in och skjuta älgen strax före hon kom fram till gränsen. Kändes bra att vi fick omkull kalven och utan Miliita hade vi aldrig lyckats. Vilket jäkla bra jobb hon gjorde. Först 6-7km sken och sen 7-8km gångstånd med korta stånd. 5h sen pang!
Under tiden jag hämtade verktyg att dra ut älgen med jagade de andra över ett mindre område utan resultat. Det verkar precis som spillningsinventeringen visade, som att vi har mindre älg på marken i år jämfört med föregående år.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar