Alba är avlivad

Tyvärr så var inte Alba frisk. Vi märkte redan när hon var valp här hemma att något var konstigt med henne. Miliita stötte bort henne vid fyra veckor ganska tydligt och egentligen kanske redan tidigare då hon inte ökade i vikt i samma takt som de andra valparna. En erfaren uppfödare hade säkert tagit bort henne redan då men vi tyckte vi såg framsteg hela tiden och valde att ge henne en chans. 

När de andra valparna flyttat så tyckte vi att hon tog för sig mer och mer. Hon var absolut självständig och kunde vara för sig själv långa stunder utan bry sig om oss. Hon sprang runt huset och upptäckte miljön. Under semestern va hon med oss när vi campade och hon visade sig va en riktigt trevlig valp och nu kändes det som hon var pigg och fin om än hon varit lite senare än de andra.

När vi åkte hem från Jämtland efter älgjakten i september så blev hon kvar hos Jan och Emil Lundström, ett riktigt bra jägarhem! Men tyvärr märkte de alltmer att hon inte orkade som en normal valp gör. Väldigt trött bland annat efter inte allt för långa promenader. De åkte till veterinären som kunde konstatera att hon hade flera fel som antagligen är medfödda, det hade helt enkelt varit galet från början. Bland annat var bäckenet snett på henne och hon hade fel på muskulaturen. Så ett liv som jakthund var uteslutet och som sällskap knappt troligt. De gjorde det rätta för Alba och tog bort henne. Nu får hon förhoppningsvis jaga storoxar varje dag! 

Väldigt tråkigt och synd för Jan och Emil men givetvis är det sådant som händer. Som sagt så hade säkert en mer erfaren uppfödare tagit rätta beslutet redan från början men vi lär så länge vi lever. Inte heller veterinären anmärkte på något fel vid valpbesiktningen. 

Hursomhelst var hon en lugn och trevlig valp och det var olyckligt att det blev som det blev.